Varsågoda, ett hopkok av känslor.
Long time, hehe..
I torsdags fyllde kussen 18 (ha den äran) och i fredags var det dags för henne att ta det stora steget med oss ut i stockholms nattliv. Finally!! Vart bra tycker jag, mycket känslor och en väldigt trevlig kväll. Trots den stora splittringen (hälften amba - hälften nype) så vart kvällen lyckad, om man frågar mig. Vi var dock ett manskap på 4 man (kvinnor) som var otroligt trötta, men vi höll ut till en godkänd tid på 2:15, haha..
Det där med mycket känslor har flera olika vinklar. En, jag träffade en efterlängtad Pippo. Vi har så kul ihop alltså, fattar inte hur två personer kan klicka så rätt!
Sen finns det ytterligare en vinkel, en lite djupare en.. och att uttrycka känslor är verkligen inte min hemmaplan. Men efter helgen känner jag att jag ändå måste skriva av mig. Trots att vi redan är mycket goda vänner så kommer vi sakta men säkert närmare varandra hela tiden, det är iallafall så jag upplever det. Du är en av dem som jag verkligen från djupet av mitt hjärta litar på, och som jag bara skulle förråda i en mardröm. Du är en fantastiskt bra vän, och jag kan verkligen vara lycklig som har dig i mitt liv. Jag säger det inte särskilt ofta i ord, om det ens har kommit ut på det sättet, men jag hoppas iallafall att jag visar det på andra vis. Ditt riktiga namn har bara använts ett fåtal gånger. Och ärligt talat så vet jag inte vad du tycker om det, men ibland känns det bara rätt att använda det. Niklas, du är guld värd. En ljuspunkt i mitt liv.
Tiden läker alla sår, det har du säkert hört miljoner gånger förut. Kanske är en helt absurd sak att säga, men lite sanning ligger det i det. Sår lämnar ärr, och trots att det kommer att lämna ett avtryck på dig som du bär med dig hela livet så kommer det iallafall bli bättre. Förhoppningsvis svider det inte lika brutalt när det väl kommer, det där ärret..
När shit happens, när du får sår, då ska jag sitta där bredvid dig. Försöka blåsa på det onda och ta bort allt svårt. Du är en otrolig vän, och jag vill vara på samma sätt mot dig. Massa kärlek!
I torsdags fyllde kussen 18 (ha den äran) och i fredags var det dags för henne att ta det stora steget med oss ut i stockholms nattliv. Finally!! Vart bra tycker jag, mycket känslor och en väldigt trevlig kväll. Trots den stora splittringen (hälften amba - hälften nype) så vart kvällen lyckad, om man frågar mig. Vi var dock ett manskap på 4 man (kvinnor) som var otroligt trötta, men vi höll ut till en godkänd tid på 2:15, haha..
Det där med mycket känslor har flera olika vinklar. En, jag träffade en efterlängtad Pippo. Vi har så kul ihop alltså, fattar inte hur två personer kan klicka så rätt!
Sen finns det ytterligare en vinkel, en lite djupare en.. och att uttrycka känslor är verkligen inte min hemmaplan. Men efter helgen känner jag att jag ändå måste skriva av mig. Trots att vi redan är mycket goda vänner så kommer vi sakta men säkert närmare varandra hela tiden, det är iallafall så jag upplever det. Du är en av dem som jag verkligen från djupet av mitt hjärta litar på, och som jag bara skulle förråda i en mardröm. Du är en fantastiskt bra vän, och jag kan verkligen vara lycklig som har dig i mitt liv. Jag säger det inte särskilt ofta i ord, om det ens har kommit ut på det sättet, men jag hoppas iallafall att jag visar det på andra vis. Ditt riktiga namn har bara använts ett fåtal gånger. Och ärligt talat så vet jag inte vad du tycker om det, men ibland känns det bara rätt att använda det. Niklas, du är guld värd. En ljuspunkt i mitt liv.
Tiden läker alla sår, det har du säkert hört miljoner gånger förut. Kanske är en helt absurd sak att säga, men lite sanning ligger det i det. Sår lämnar ärr, och trots att det kommer att lämna ett avtryck på dig som du bär med dig hela livet så kommer det iallafall bli bättre. Förhoppningsvis svider det inte lika brutalt när det väl kommer, det där ärret..
När shit happens, när du får sår, då ska jag sitta där bredvid dig. Försöka blåsa på det onda och ta bort allt svårt. Du är en otrolig vän, och jag vill vara på samma sätt mot dig. Massa kärlek!
Kommentarer
Postat av: Niklas(hihi)
Du upplever det rätt då, hoppas jag också :). Modigt av dig att skriva det här inlägget - vet att jag för tillfället sitter och smsar dig också, men jag kan nog aldrig säga det tillräckligt många gånger. Du... är... så... jävla underbar. Ända sedan första dagen då vi verkligen pratade, du vet på lägret? så har du varit en ljuspunkt i mitt liv.
Postat av: Bäckman
Fan va fin text jenn :D Den är riktigt vacker och jävligt kul att läsa :D
Trackback
