Mitt eget Sex and the City
Som många av er säkert vet har Sex and the City (äntligen!!) börjat sändas på TV igen. Jag har gått och längtat och tjatat om det så länge, så jag är verkligen överlycklig över detta. Jag älskar hur de lever, och har sedan jag för många många år sen började titta på serien haft en ganska löjlig önskan om att få ha det som dem. Eller ja, i vissa avseenden iallafall.. Jag menar, de verkar ha det så bra allihopa, och sen har de ju världens bästa vänner på köpet.
De är så lika varandra, men samtidigt så oerhört olika. Fyra kvinnor i en stor, härligt levande stad. Bättre än så kan det nog inte bli..
För någon dag sen, när jag som vanligt satt bänkad framför tv:n och deltog i en av deras komiska diskussioner och önskade att jag var en av dem, så slog det mig att jag lever i min egen lilla Sex and the City värld. Jag kanske inte lever i staden som aldrig sover, men jag bor minsann i en stor stad jag med. Jag har mitt eget liv med allt vad det innebär; mina egna problem, upplevelser och äventyr, men precis som Carrie och de andra tjejerna har jag något annat att luta mig tillbaka på. Jag har också tre fantastiska vänner, som är så lika men ändå så enormt olika. Tre personer som jag trivs så bra ihop med, och som jag har fått uppleva massvis av skoj och galenskaper med. Tre tjejer som jag vet finns där för mig i vått och torrt, som förstår mig, som vet vem jag är på djupet, och som jag tror och hoppas alltid kommer finnas kvar. Mina tre tjejer, mina uppsättningar av Charlotte, Samantha och Miranda.
Seriöst brudar, tack för att ni är ni!
Kommentarer
Trackback
